Vad är Ortomolekylär medicin?

Orto är grekiska för korrekt, rak eller riktig. Ortomolekylär kan översättas med rätt molekyler. Ortomolekylär medicin (OM) innebär behandling och prevention av sjukdom med kroppsegna ämnen, till exempel vitaminer, mineraler, hormoner, fett- och aminosyror. OM utgår bland annat från följande grundtankar:

  1. Alla strukturer och funktioner i människans kropp uppbyggs och underhålls av näringsämnen.
  2. Nutritionen är av primär vikt vid medicinsk bedömning och behandling.
  3. Läkemedelsbehandling med kroppsfrämmande molekyler kan vara motiverad på specifika indikationer och alltid med hänsyn tagen till effekt, potentiella faror och biverkningar.
  4. Effekter av miljögifter och raffinerad föda med olika tillsatser beaktas vid bedömning av hälsa och sjukdom.
  5. Biokemisk individualitet innebär att alla människor är biokemiskt olika och således har olika näringsbehov. Det betyder att begreppet rekommenderat dagligt intag för olika näringsämnen är otillförlitligt för enskilda individer.

De grundläggande principerna har beskrivits mer utförligt av Richard Kunin:
Kunin RA. Principles that identify orthomolecular medicine. A unique medical speciality. J Orthomol Med 1987;2:203-6.

Biokemisk individualitet

Begreppet biokemisk individualitet präglades av biokemisten Roger J Williams (1893-1988). Han beskrev att det hos både människor och djur finns en individuell variation som innebär att nödvändiga nivåer av olika näringsämnen varierar inom vida gränser för olika individer. Optimala mängder av näringsämnen behövs för varje individ. Det kan gälla små doser för att förebygga bristsjukdom eller högre doser för att behandla ett sjukdomstillstånd. För att förebygga skörbjugg räcker det med 5-10 mg askorbinsyra (vitamin C) per dag för en frisk människa. Vid utvecklad skörbjugg är det naturligt att behandla med gramdoser vitamin C. Vid rökning och vid sjukdom som cancer eller schizofreni har patienten ofta lägre nivåer av askorbinsyra i blod och andra vävnader, vilket kan vara ett skäl för högre dosering av vitamin C. Behovet av näringsämnen påverkas av en mängd faktorer som genetik, födans näringsvärde, rökning, ålder, stress, sjukdom, läkemedel och gifter. Exempelvis kan olika läkemedel försämra absorptionen i mag-tarmkanalen av specifika näringsämnen som vitamin B12.

Skillnader mellan närings- och läkemedel

  1. Många näringsämnen är essentiella till skillnad från kroppsfrämmande läkemedel (som också benämns xenobiotika).
  2. Många av dessa näringsämnen är bekanta för vår fysiologi sedan hundratals miljoner år. Kroppsegna ämnen samverkar i komplicerade biokemiska system som kan liknas vid en sedan länge samspelad professionell orkester. I detta sammanhang uppträder kroppsfrämmande läkemedel som nykläckta soloartister.
  3. Kroppsegna näringsämnen har ofta lägre toxicitet än läkemedel, men undantag finns.
  4. Läkemedel är patenterbara till skillnad från kroppsegna näringsämnen.